En hyllning till kossan

I augusti 2020 drömde jag om en grupp kossor som tappat bort sig i en skog. De stod och reflekterade över livet, och det fanns en grupp svampar vid ett vägskäl. Jag blev så inspirerad av drömmen att jag kände ett behov av att föreviga visionen. Tidigare det året hade jag varit på en Shamanisk Healing session och fått kossan tilldelat som kraftdjur.

När jag var yngre, i 11-12 års åldern, så hade jag också en ”ko-fas” under vilken jag klädde mig i komönstrade kläder. Jag hade också en väska, hatt, mobilskal och skor i komönster. Det gick så långt, att jag också bad mina föräldrar om att få klä om en fåtölj i komönstrad sammet.

Varför hade kossan hittat sin väg in i mitt liv igen?

Kodrömmen lämnande ett så starkt intryck på mig att det föddes en hel serie alster där jag navigerat mig fram med kossan som kompass. Jag vill lyfta fram kossans symbolik och mytologi, för hon som vågar slå av på takten kommer att se och förnimma så mycket mer och nytt. Såväl i den yttre världen, som i den inre. Jag tror också att temat kan öppna upp för diskussion om kossan som produktionsdjur och klimatförändringen.

Att vara varm och närvarande kan för många av oss, som växt upp i en prestationskultur, vara utmanande. Därför kräver det en radikal förändring hos oss – en förändring i vårt sätt att tänka och leva. Om vi skulle närma oss världen genom en kossas ögon, så tror jag både vi själva och vår omvärld skulle må bättre.

När människan tappar kontakten till sig själv så mister hon också lätt kontakten till sina medmänniskor och naturen. Vi är en del av den här planetens pulserande liv, men vi vill inte ta något kosmiskt ansvar för vår påverkan eller konsekvenserna för vårt handlande.